Tävling Gripen
Helt ärligt vill jag inte ens skriva om dagens tävling för jag vill helst glömma den. Sparkling var spänd som en fiolsträng och var "rädd" för dressyrstaketet, domarna, växterna, ingången osv. Jag vet att han bara är fjantig när han blir så pass spänd som han var, han är egentligen inte rädd, för han tävla faktiskt på samma anläggning för inte så länge sedan. Suck. Vi fick inte till en enda rörelse förutom skrittpiruetterna och byten i vart trejde som var helt ok med tanke på omständigheterna. Jag var relativt nöjd med galopp piruetterna men det tyckte inte domarna. Han hoppade & skutta runt och jag kände att han var helt okontaktbar stundvis. Från den stund han började galoppera i trav delen så ville jag utgå men vi kämpade oss igenom ritten.
Jag blir sällan förbannad - men lite lätt irriterad var jag efter ritten. Man tränar, tränar, tränar och strävar efter framgång. Jag tror tävlings djävulen inom mig börjar komma fram nu igen när jag vet att vi faktiskt har kapaciteten att vinna. Men ibland blir det bara pannkaka av allt och så blev det idag. Det var den sämsta ritt jag och Sparkling hittils gjort i vårt karriär.
Man kan fundera och spekulera varför dagens resultat blev som det blev men det är bara att ladda om, träna ännu mer och ta revansch nästa helg.
Man kan fundera och spekulera varför dagens resultat blev som det blev men det är bara att ladda om, träna ännu mer och ta revansch nästa helg.
I slutet av dagen så spelar bara en sak roll: kärleken till min häst.
Kommentarer
Postat av: Hedda
Förstår din känsla, tävlade min häst igår och hon var fantastisk på framridningen, går in på banan och hon bara tvärnitar och hoppar tillslut över staketet. Man lägger ner så oerhört mycket tid, pengar, kraft och slit på sina hästar och så känns det som att man bara går bakåt.
Sparkling är fantastiskt fin och tillslut kommer det att sitta för er, känslan när ni går in och vinner på 70% kommer kännas så sjukt bra och då är det värt alla tuffa timmar och alla skitritter. Tror man måste ha den tanken i bakhuvudet hela tiden. Det är skittufft att nöta vidare när det känns som att man aldrig lyckas, men det kommer!
Trackback
