Victorias.blogg.se

 

 Mina dagar tillsammans med Brave Heart har nu lidit mot sitt slut. Det har varit hjärtkärade i veckor och speciellt när jag kunde börja räkna ner dagarna på mina fingrar. Det har varit svårt att se in i hans vackra ögon och veta att han snart skulle lämna mig. Jag har kramat om hans hals, jag har pussat på den där rosa mulen och jag har tryckt näsan mot hans päls. För vad skulle jag ha gjort - när jag visste är dagarna var räknade?

 

Jag ville ha en evighet med denna häst men jag gjorde ett val: att låta honom få göra det han älskar så att han en dag kan nå sin fulla potencial. Är det inte ett ordspråk som brukar låta "Om du älskar någon släpp den fri".

 

Efter fem år så är han inte min längre och det får mitt hjärta att brista. Det är svårt att bearbeta det som hänt och gråten sitter fortfarande i halsen men jag försöker vara stark för honom, för de nya ägarna och för mig. Men tanken att jag inte kommer få se hans busiga blick när jag kommer till stallet, att jag inte kommer få känna hans gjädjesprång, att jag inte kommer gå in på tävlingsbanan tillsammans med honom igen och inte kommer få dela mer minnen med honom. Det gör ont. Men det glädjer mig också att han nu har en ny liten ryttare som får uppleva detta med honom. Så även fast min och Bravens saga tar slut så har deras just börjat. Denna tjej är nog lyckligast världen och de kommer snart glänsa på tävlingsbanorna som vi gjorde. Det är jag övertygad om. 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är så tacksam att jag fick uppleva denna resa med Braven. Han tog mig till toppen och fick mina drömmar att slå in. Han äger mitt hjärta. En bit av honom kommer jag alltid bära med mig för det han har gett mig är ovärderligt. Han har givit mig vänskap och han har givit mig kärlek. Detta var ett hejdå inte ett farväl. Jag har alltid älskat Braven men jag insåg inte hur pass stark denna kärlek var tills han inte var min längre. Smärtan är ett tecken på hur mycket jag älskar honom och därför vill jag inte ta bort den. Tack Brave Heart - Min älskade guldponny. 

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen! Det är sådant stort hopp att gå från Young Rider till senior klasser och försöka ta sig till toppen. Det här kommer göra det mer motiverande och roligare. Jag har två år som young rider kvar sedan blir jag U25 och tävlar förhoppningsvis de klasser som krävs för det SM:et. Detta kommer göra att det inte är lika stort kliv upp till senior senare och kan fajtas även där. Jag vet inte hur det är i hoppningen, om det finns U25 där? Men detta var ett superbra beslut av ridsportförbundet för ridsporten. Satsa på ungdomarna!

 

 

 

Jag antar att en del av er redan har sett på instagram/facebook hur det gick på årets sista tävling igår. Jag och Sparkling tävlade en MsvB:4 på Strömsholm. Vi startade som nr 2 i klassen och red kl 15.18. På framridningen försökte jag leka fram den där underbara känslan vi hade på Helena Reje träningen i onsdags genom att rida lite likadant. Skäkelvikningar, öppnor & slutor i galopp och trav med olika tempon och form. Red några cerpentinbågar för att lösgöra honom innan jag började göra skänkelvikning i galopp på diagonalen till medellinjen där jag red rakt fram gjorde byte. Sedan från förvänd galopp (få lite "stutsig" galopp och uppförsbacke känsla) → byte. Ca 10-15min innan start spände vi bågen och han behöll sin härliga energi. Det kändes som vi var samspelta och jag hade hittat dragläget. 

 

När vi kom in på tävlingsbanan fick han syn på juldekorationerna och kastade han sig. Så i det hörnet red jag igenom x antal gånger innan start. Under programmets gång fick jag ställa som tusan i det hörnet. Vi gjorde bra uppridningar, skolor, byten och enkla byten. Två av travlägningarna blev lite misslyckade (bland annat tappade jag stigbygeln i den ena haha), skrittpiruetterna var kastastrofala och ryggningen blev inte bra alls. 

 

Direkt efter ritten fick vi en jättefin kommentar från en medtävlandes mamma som tyckte vi hade sådan fin harmoni tillsammans och det värmde mitt hjärta. Blev överöst med fina kommentarer från andra tävlande och föräldrar om hur otrolig min häst är. Jag finner inga ord längre..Tack så hemskt mycket. 

 

Jag var nöjd över ritten, för det som var bra var VÄLDIGT bra. Vi hade några dyra missar så jag trodde inte vi skulle få så bra procent men jag hade fel. Resultatet blev 66,522% och vi vann klassen! 

 

Tack till Strömsholm för en välorganiserad tävling med trevliga funktionärer, bra domare och superfina priser!

 

Igår var det onsdags träning för Helena Reje! Började med Braven som vanligt och shit vad fin han var. Först gjorde vi sperpentinbågar i galopp med små tempoväxlingar och varierad form för att lösgöra honom. Därefter började vi med samling i både galopp och trav. Dessa gjorde vi både på volt, 3kvartslinjen och diagonalerna. Vi avslutade med öppnor och slutor i trav. När jag la ner honom i galopp sedan kände man hur han arbetade från bakbenen ända fram till bettet och hans kropp var helt lösgjord. Älskar när han blir så för då vill jag inte sluta rida. Min lilla svenska mästare. ♥

 

Jag fick en underbar kommentar av en i stallet som red samtidigt som oss: "Dina övergångar är helt otroliga och din ridning.. Det är bara att se och lära".

 

 

Därefter var det Sparklings tur. Först gjorde vi skänkelvikningar i lättridning där jag skulle göra växlingar mellan att samla lite lätt och fram i arbetstrav. Sedan gjorde vi slutor i nersittning där jag skulle göra samma sak med tempoväxlingarna. Vi gjorde samma sak i galopp i slutor och öppnor i trav fast då med växlingar mellan samlad trav/galopp och ännu mer samling. Sedan arbetade vi på volt med förskuten bakdel (typ sluta) där jag varierade samlingen så vi till slut fick piruettkänsla. Vi gjorde också helt otroligt fina byten (jag har börjat få kläm på det där nu!). Till slut var dragläget verkligen a piece of cake! Vi kunde göra alla möjliga övergångar och växlingar i tempot utan problem. När han blir så ärligt framåt så kan man bara "sitta där" och slappna. Detta var helt klart en av de bästa träningarna vi har gjort. Den känslan kan man leva på länge!

 

Fick även jätte fin kommentar från en annan i stallet: "Jag vet inte hur mycket jag kan tillägga men jag måste bara säga att du och Sparkling har sådan harmoni tillsammans. Sparkling är så otroligt pampig och häftig."

 

 

 

 

I torsdags förra veckan så var Sanna Svensson hos mig och hästarna på Sunby gård för att fotografera oss! Ni kan klicka HÄR för att komma till hennes facebook sida och klicka HÄR för att komma till hennes hemsida. Visste ni att Sanna har fotat mig och Roxelina på flera Fjord-SM? Jag kan varmt rekommendera denna tjej som tävlingsfotograf och till privat fotografering. Hon tar sagolika bilder och är en väldigt ödmjuk och trevlig person!

 

 

Idag tränade jag och Sparkling (eller "Sparris" som vi i stallet kallar honom just nu) för Anna Blomgren på Tuna Gård. Det är första gången jag tränar för henne så det var väldigt intressant och roligt att få nya synvinkar och övningar. Anna har jobbat hos Blue Hors Stud, Andreas Helgstrand och nu hos Tristan Tucker i Holland.

 

Först arbetade vi mycket med hans galopp kvalite genom att göra tempoväxlingar. Det var inte samlad galopp → ökad galopp utan mer öka aktiviteten när jag la till skänkeln. Jag fick lära mig en läxa att inte släppa ut honom så han blir lång i formen i växlingarna. Jag måste hålla kvar, få under bakbenen och få honom i uppförsbacke. När jag ökar tempot ska han växa uppåt. Efter ett tag började vi lägga in öppna & sluta i galopp. Sedan gjorde vi skänkelvikningar in till medellinjen ungefär för att sedan rida rakt fram och göra ett byte. Detta var för att förbereda bytena ordentligt och få bogen fri inför den nya galoppen. Det är en grym övning att förbereda ett byte! I skänkelvikningen ska hästen svara för ordentligt för den flyttande skänkeln (man flyttar tills hästen lyssnar och det kan ta allt mellan några galoppsprång till flera diagonaler) och sedan fångar man upp på yttertygeln och rider rakt fram innan man räknar in bytet 1-2-3. 

 

Till sist tog vi traven där dragläget alltid har varit det svåraste för mig. Men jag fick ett super bra tips som fungerade utmärkt på Sparkling. Man rider lätt öppna längst spåret och varje gång jag känner att vi tappar takten så petar jag till med innerskänkeln tills jag får den reaktion jag vill ha (brukar ta några steg) och då slappnar man av. Det jag vill att han gör i detta läge är att han har tar i med inre bakben. Anna förklarade det som att man lurar hästen lite eftersom när inre bak är aktiverat så följer yttre bak med också. Detta skapade ett väldigt bra flyt och takt. 

 

 

 

 

 

Jag öppnade mobilen och såg att någon börjat följa mig på instagram. Instinktivt öppnade jag appen och blev nyfiken på vem. Nu tänker jag inte säga vad kontot hette för att ge denna person uppmärksamhet för det är precis det hon/han vill ha och det är det minsta man bör ge. På detta konto hittar jag bilder på mina vänner och text som är skriven med rent hat.  

 

Varför måste människor sprida hat? Hemska ord som sårar oss även fast vi ibland inte vill erkänna. Varför kan man inte sprida kärlek? Ge komplimanger, peppa varandra och uppmuntra alla att följa sina drömmar.

 

 

Jag var själv utsatt för näthat för några år sedan. Jag låtsades som jag inte tog åt mig även fast jag var djupt sårad och förtvivlad. De sa att jag inte var tillräckligt bra för lyckas inom ridsporten, att jag var en djurplågare som slet och sparka min häst och förstörde mina hästar. Varför trodde ingen på mig? Varför sa personer dessa hemskheter om mig? De kände inte inte mig och hade ingen anledning att "hoppa" på mig.

 

 

 

De personer som skriver näthat mår oftast inte så bra själva eller förtärda av avundsjuka. Att kränka, förolämpa, såra och förödmjuka andra är inte lösningen på problemet. Det är bara sorligt och jag tycker synd om dem. Men trots att jag förstår anledningen till varför så har jag svårt att förstå hur en människa kan bli fylld med hat. 

 

Jag har aldrig skrivit ett ont ord till någon - tanken skulle inte ens falla in. Denna blogg är till för att sprida kärlek och jag har aldrig behövt radera en hemsk kommentar. Jag är tacksam att min blogg är lagom "stor" med följare som är genuint ödmjuka och snälla. Ni som fortfarande följer min blogg stöttar mig i vått & tort och är alltid positiva. Ni mina underbara läsare är solstrålar allihopa och jag önskar er all lycka i världen. 

 

Jag har inte skrivit så mycket de senaste dagarna utan har mest lagt upp bilder och videos. Har behövt lite tid för att smälta helgen bravader och återgå till verkligheten. Denna vecka har Braven tagit det lugnt med vilodagar och uteritter. Sparkling har däremot vässat form toppen inför helgens tävling på Sorunda! I tisdags var vi med på hoppträningarna i stallet och det gick jätte bra! Han hoppar "hus" och det blev många bocksprång & luftsprång. I onsdag fick båda hästarna en vilodag och igår blev Sparkling klippt samt joggades i ridhuset där vi lekte lite med byten.

 

Veckans Helena Reje träning blev tyvärr inställd men jag tränade för Helena Persson (hon jag hopptränar för vanligtvis) idag istället för att ha någon på marken. Jag och Sparkling behöver träna för tränare minst 1gång/vecka för att pusha oss till ridning. Annars kan han bli för bekväm och jag tillåter honom - vi måste hela tiden gå lite utanför ramarna (bekvämlighets zonen) för att utvecklas. Hur som helst, så gick träningen väldigt bra! Kändes som jag hittade några knappar när det gäller dragläget, framåtbjudningen och formen. Vi red igenom MsvB:4 och det kändes fin fint men det gäller bara att få till det så pass bra på tävling också. 

 

Imorgon ska vi ladda upp inför tävlingen med lite småhopp/bommar och på söndag blir det som sagt tävling på Sorunda. Där startar jag och Sparkling en MsvB:4 på troligtvis eftermiddagen. Det blir årets sista tävling och sedan är det hård vinter träning inför debuten i MsvA nästa år.

 

 

 

 

 

 

 

 

Var ska man börja? Jag är mållös, tacksam och oerhört stolt över mitt lag, mig själv och Brave Heart. Jag är så glad jag fick äran att rida i detta övermäktiga lag som fick en av mina drömmar att slå in. Under varje elitomgång denna höst så har jag och Braven gett allt för att bevisa för oss själva och de andra att det är i detta lag vi hör hemma. Alla gick in i detta med guld i åtanke, jag hoppades men vågade inte riktigt tro. Nu är vi här - med ett SM GULD. Min och Bravens tävlingskarriär är nu över och avslutades drömlikt. 

 

 

 

I torsdags eftermiddag åkte jag, pappa och Braven till Kungsbacka, Nordhallands Ridklubb. Vi kom dit senare än tänkt pga vägarbeten. Mamma åkte tåg dit och kom faktiskt fram till hotellet tidigare än vad vi gjorde. Natten till fredagen sov jag knappt ingenting eftersom mina föräldrar snarkade i kör (jag hade öronproppar!).

 

 

 

På fredagen gick jag upp vid kl 6 för att gå runt på tävlingsbanan med Braven mellan 06.30-07.00. Vid 12.16 startade jag och Braven förklassen till SM. Han kändes fin på framridningen och inne på banan. Men vi gick in på banan med tanke att han skulle känna på underlaget och checka in allt runt om. Vi satsa inte 100% utan red fina vägar och sparade energi till resterande dagar. 

 

Domare H: 67.692%

Domare C: 67.051%

Domare M: 71.667%

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade fått 3timmars sömn natten till lördagen (av samma anledning som natten innan) men det gjorde ingenting för adrenalindet tog över och jag var otroligt taggad och fokuserad. Jag och Braven var först ut i laget och startade vid 12. På framridningen kändes han lite trött, så vi la tid på lösgörande och ca 10min innan start så satte jag tryck i honom. 

 

På banan var han inte riktigt framme för skänkeln. Jag hade velat ha lite mer lösgjordhet i travdelen för vi fick inte till skolorna så bra som jag vet att vi kan. Ryggningen blev sådär. Skrittpiruetterna var grymma och galoppen kändes bra! 

 

Domare H: 68.125%

Domare C: 71.000%

Domare M: 67.625%