Victorias.blogg.se

Precis när jag trodde att jag hade fått lite flyt i livet med hästarna, så ger livet mig ännu en käftsmäll. Min älskade Sparkling har vrickat sig ordentligt i hagen och kommer inte vara ridbar på ett par veckor. I tisdags förra veckan var vi på programridning för Roger Olsson och Sparris var finare än någonsin! Dagen efter när jag skulle hämta honom från hagen var har svullen kring kotan på vänster fram. Jag jagade veterinärer i ett dygn (ville åka till klinik) och fick snabbt en tid. Vi åkte till Mälaren Hästklinik i Hölö och vi fick riktigt bra hjälp. Han är röntgad och ultraljudad och det är som tur var skador på skelettet eller mjukdelar. Han har dock inflammation i kotleden som han nu är behandlad för. Jag hoppas på en snabbt återhämtning och att han är frisk efter 3veckors vila när vi åker på återbesök. 

Jag är ledsen och besviken att missa några av vårens stora tävlingar, men huvudsaken är att min bebis blir bra igen. Man blir otroligt deppig när man tränat, planerat och byggt upp mål och sedan går allt i kras. Det är just med Sparkling jag vill uppleva dessa saker med och det tar lite i hjärtat att vi inte kommer uppfylla några av våra drömmar. Det är bara att bita ihop och blicka framåt. Prio 1: Sparkling ska bli frisk och hållbar inför vår framtid tillsammans. Jag vill inte stressa med hans rehablitering, det får ta den tid det tar. 2017 är vårt sista Young Rider år men definitivt inte vårt sista tävlingsår. 

Igår tillät jag mig själv att gå till Naprapaten och få en behandling. Jag är duktig på att ta hand om mina hästars kroppar men inte min egen. Min rygg är sne med massa knutar och spänningar efter alla tunga lyft, ridningen, avramlingar och hästrelaterade olyckor. Denna gång tror jag min rygg var sämre än någonsin... vi fick behandla ryggen med elektricitet innan vi kunde börja påbörja det "riktiga" arbetet för att minska smärtan och underlätta naprapatens jobb. Det värsta sitter i bäckenet och vid skulderblanden. Vi fick bort det mesta men jag kommer alltid ha lite ont och jag måste gå tillbaka varannan månad för att underhålla detta. 

 

Jag har varit extremt öm i hela kroppen och när jag försökte rida Sparkling idag så gjorde det förjävligt ont överallt. Min kompis Alice var supersnäll och red Spättan åt mig medans jag coachade från marken. Alice blev väldigt förtjust i min lilla flicka. De gjorde superfina skänkelvikningar och jag får ge lite cred till mig själv som lärt henne det. Längtar tills jag får lära henne mer svåra rörelser för hon är så ambitiös och fantastiskt rolig att rida.

 

Idag var det programridning för Pia Fälth på Sundby Gård. Jag och Sparkling deltog och red programmet FEI Mästerskap UR. Direkt när jag började rida programmet kändea jag att jag skulle behövt värma upp honom 10minuter till för han han inte helt lösgjord i vänster sida. Det speglas igenom direkt för vi fick ett galoppinslag i en trav ökning, misslyckades helt med ryggningen, i vänster galopppiruett kasta han sig och vi missa bytena i vart fjärde. Jag var speciellt besviken över att vi missa bytesserien för det har blivit paradgren på sista tiden. Dålig uppvärmning = missar och kommunikations missförstånd. Sparkling var alldeles för het och över ambitiös (även om jag älskar när han har så mycket energi att han är elektrisk så kan det lätt spricka när man rider ett program).

Jag må ha varit lite besviken att vi hade ett flertal kostsamma missar men Sparkling gav mig en fantastisk känsla som vanligt. Efteråt fick vi rida igenom de delar i programmet som vi missat och då gjorde vi det med bravur. Jag vågade inte räkna protokollet på flera timmar för jag ville inte göra mig ännu mer besviken över resultatet när jag faktiskt var nöjd med Sparkling. Men när jag kom hem många timmar efteråt så räknade jag det... vi lyckades få ihop 68% trots alla våra missar. Det var högt över förväntan och det känns underbart att vår "lägsta nivå" är så pass hög.

Jag fick skriva protokoll med Pia under 4st ekipage och jag hann fråga henne mycket om bedömning på olika nivåer, varför det kan skilja sig många % mellan domare när flera dömmer m.m. Jag kanske ska göra ett helt inlägg om det?

 

Oturen fortsätter. Häromdagen kom Spättan in med ett rejält broddtramp på höger bakben som gick över kronranden och gjorde en spricka ner i hoven. Det såg väldigt äcklig ut först men efter tvätt med hibbiscrub, klorhexidin och antibiotika salva så läkte det fin fint. Från och med nu kommer hon ha boots på sig på alla hovar tills brodd perioden är över. 

När jag skulle ta in mina hästar för några dagar sedan (tog Sparkling & Spitfire samtidigt). Spättan blev rädd och drog iväg från mig, jag lyckades hålla kvar Sparkling men han röck i min arm ordentligt och drog mig rakt in i en stor skottskärra. Allt gick bra med hästarna men jag är lite lätt mörbultad med blödning på låret samt en rejäl sträckning i armen. 

 

Livet kunde inte sluta jävlas med mig där, utan en i stallet bakade in i min hästbil så nu är ena baklyset kvaddat och lacken förstörd. Suck. Jag orkar verkligen inte med mer skador av olika slag... Jag visste inte o jag skulle gråta eller skratta. Jag valde att skratta åt mitt underbara flyt.