Victorias.blogg.se

Hej, det var länge sedan jag skrev och jag är ledsen för det. Mitt liv har varit lite depp sedan Sparkling gjorde sig illa och det tog på mig mentalt. Jag har varit så fokuserad och slitit för att nå mina mål under väldigt lång tid... och sedan gick min plan i kras. Det är så ridsporten är och det är både charmen och förbannelsen, att allt kan förändras på sekunder. Det är bara att bita ihop och gå vidare. 

Rehabliteringen av Sparkling blev ett längre projekt än förväntat tyvärr. Vid återbesöket för ca 2veckor sedan var han ohalt men han trampade inte igenom helt med vänster fram. Vi behandlade igen för säkerhetens skull och sedan igångsättning under 5veckor. Efter den tiden ska han vara helt igång igen och vi har ännu ett återbesök 2maj för att se att allt har gått bra när han börjat tränat normalt igen. Sparkling känns väldigt fräsh och fin än så länge och det kryper verkligen i skinnet på mig för jag vill så gärna komma igång med honom nu! 

 

Spättan och Sparris fick sina tänder checkade för nån vecka sedan och Spättan hade kvar många flisor av en vargtand. Detta kan vara svaret på varför hon varit jobbig i munnen ibland, dock tror jag att hon är en väldigt känslig dam som alltid kommer vara upprörd kring bett men det kommer nog hjälpa oss på traven. 

 

Efter tandläkarbesöket har jag varit tvungen att rida Spättan med hackamore. Det har varit den hemskaste upplevelsen på länge för det går verkligen inte att rida henne på det. Hon är stark och det går inte att svänga. Men jag tycker det är onödigt att köpa något annat som jag ska ha under 2veckors tid. När jag red ut med mina kompisar häromdagen hände något som jag inte trodde Spättan var kapabel till. Vi galopperade på en grusväg i skogen och hon fick ett riktigt lyckorus och bockade REJÄLT. Jag brukar vara väldigt sadelfast men vid det femte bocksprånget var jag lite ur balans och då passa hon på att tvärnita och då flög jag av. Det gjorde förjävligt ont men det läskigaste var att jag inte kunde andas och nerverna i ryggen var i kläm så jag kunde inte känna eller röra mina ben. Jag trodde då att jag brutit något eller var förlamad. Mina kompisar hoppade av sina hästar och hjälpte mig upp på benen och sedan upp på hästen igen. Spättan sprang endast 10meter bort och åt på en gran. Mina ben gjorde väldigt ont, jag var yr och huvudet dunkade. Jag var överlycklig att jag överlevt och dum som jag är tog vi en trav och galopp på vägen hem trots smärtan. För att göra mig ännu dumare red jag en väldigt vild Sparkling när jag kom tillbaka till stallet samtidigt som det bjöds på tårta för min avramling. Det var då jag började få väldigt ont i huvudet och blev illamående. Det visar sig att jag antagligen fått hjärnskakning, stora blödningar på båda knäna/benen samt ett jack i knät som skulle behövt sys men som vi aldrig gjorde (när ens föräldrar är läkare och sjuksköterska så ska man ju bara bita ihop). För att lägga till saker på min dumhets lista så jobbade jag dagen efter på Hogsta och tänkte att det skulle gå bra bara jag inte svimmar. Ingen ledig dag här inte. jag är inne på min 16dagars jobb pass utan en enda dag ledigt.

 

Terrordådet i min hemmastad chockade och skrämde mig. Jag har alltid känt att det bara var en tidsfråga men man blir ordentligt uppskakad ändå. För hur många gånger har man själv inte strosat runt på drottningatan och många av ens nära och kära bor inte i Stockholm. Min syster skulle ha varit vid TC den tid attacken skedde, men som tur var hon sen. Jag var i trygghet i stallet på Ekerö. Jag är trött på männskligheten och jag förstår inte hur människor kan drivas till att göra något så fruktansvärt. Oförståeligt och oförlåtligt. Jag är dock imponerad av Sveriges humanitet. Stockholm står starkt. Stockholm knäcker ni inte.