Min "sjukdom"
Ni har nog inte hört mig klaga över min "sjukdom" på väldigt länge, det är eftersom jag knappt känt någon smärta i magen på över ett år. Visst jag har haft lite små ont till och från men inget som varit "herregud jag kommer dö" smärta. Idag tog pausen slut och jag fick ett kraftigt återfall. Jag vakna imorse med ont i magen men tog två treo och bet ihop och körde på ändå som jag brukar göra. Jag åkte först till stallet och sedan till skolan i Kista. Direkt när jag satt mig ner i klassrummet förstod jag att jag skulle behöva lida mig igenom lektionen, för smärtan blev bara värre och värre. Till slut fick jag nog för jag ville varken gråta eller kräkas av smärta inför mina klasskamrater, så jag sprang ut och till toaletten. Jag ringde mamma och hon fick prata med mig hela vägen hem för att jag inte skulle tuppa av av smärta i bilen. Tack mamma, för jag var nog nära på att svimma för att smärtan var så kraftig. I bilen kräktes jag igen för jag hade så ont. Efter några timmar av sömn, smärtstillande och värmekudde på magen så mådde jag helt okej. Min mamma var snäll och åkte med mig till stallet och hjälpte mig medans jag pyssla med Sparkling. ♥ Sedan var jag tvungen att arbeta på Hogsta Ridsport mellan kl 15-20. Jag har haft ont hela dagen men nu är smärtan under kontroll och är genomlidlig.
Jag har glömt bort hur jävla ont jag kan ha och hur mycket det tar på krafterna, eller jag har snarare förträngt det. Häromveckan tänkte jag tillbaka på att jag endast var 50% i skolan under gymnasiet pga mina magsmärtor och tänkte: "Gud vad klen jag var". Men idag har jag blivit påmind att jag var jäkligt stark och smärttålig som ens orka leva. Det är sjukt att det gått flera år sedan jag började ha dessa smärtor och läkarna har fortfarande inte diagnostiserat mig. Det är sjukt att man ska behöva leva hela sitt liv med sånna här smärtor utan att få hjälp och allt alla säger åt en är att ta en alvedon. Nej bitch jag behöver 10alvedon per tillfälle för att dämpa min smärta bara lite grann.
Sparkling har också varit lite dålig, han fick en infektion av ett sår han fick av broddtramp. Jag fick tillkalla veteriär för han var svullen och varmt men han var inte halt och hade inte feber. Jag är nog även den mest paranoida och överdramatiska hästmänniskan du kommer möta i ditt liv när det gäller skador. Det blev genast bra av ett spritomslag undere en natt men jag har varit nojig och lindat det i en vecka. Jag har även lindat om ca 3ggr per dag. Hehe.... Allt är är bra nu och vi tränar för fullt igen.
Jag har glömt bort hur jävla ont jag kan ha och hur mycket det tar på krafterna, eller jag har snarare förträngt det. Häromveckan tänkte jag tillbaka på att jag endast var 50% i skolan under gymnasiet pga mina magsmärtor och tänkte: "Gud vad klen jag var". Men idag har jag blivit påmind att jag var jäkligt stark och smärttålig som ens orka leva. Det är sjukt att det gått flera år sedan jag började ha dessa smärtor och läkarna har fortfarande inte diagnostiserat mig. Det är sjukt att man ska behöva leva hela sitt liv med sånna här smärtor utan att få hjälp och allt alla säger åt en är att ta en alvedon. Nej bitch jag behöver 10alvedon per tillfälle för att dämpa min smärta bara lite grann.
Sparkling har också varit lite dålig, han fick en infektion av ett sår han fick av broddtramp. Jag fick tillkalla veteriär för han var svullen och varmt men han var inte halt och hade inte feber. Jag är nog även den mest paranoida och överdramatiska hästmänniskan du kommer möta i ditt liv när det gäller skador. Det blev genast bra av ett spritomslag undere en natt men jag har varit nojig och lindat det i en vecka. Jag har även lindat om ca 3ggr per dag. Hehe.... Allt är är bra nu och vi tränar för fullt igen.
Kommentarer
Trackback
