Victorias.blogg.se

 

I fredags förra veckan så åkte Braven till sina nya ägare. Veterinären på besiktningen sa att han var en av de finaste och fräshaste hästarna hon sett. Han har tävlat och tränat mycket i många år men går igenom utan anmärkning. Veterinärens ord: "Victoria du ska eloge för ditt arbete med honom. Det är din hästhållning och ridning som hållit honom så frisk. När jag besiktigar hästar pga försäljning så brukar jag kunna känna av när köpet kommer bli bra - det här kommer bli riktigt riktigt bra". Efter besiktningen så lämnade vi honom hos hans nya hem. Jag har verkligen känt hela vägen från provridningen att detta är det perfekta hemmet för honom. Det var kärlek mellan häst och ryttare vid första ögonkastet. 

 

Jag har gråtit, gråtit och ful gråtit. Men vet ni vad? Jag är inte ledsen. Det är sorg. Det som gjorde mest ont var att säga hejdå. Det gör fortfarande ont att kolla på bilder på honom, att gå förbi hans gamla box där han inte står och när jag skriver om honom här. Men våra minnen får mig att le och känna glädje. Han har satt sig djupt i mitt hjärta och där kommer han att vara föralltid. Inte visste jag att mitt lilla hjärta kunde älska någon så oändligt och att det gjorde så ont att släppa taget. 

 

I tisdags åkte jag till London med Sofia där vi bodde hos min kompis Mira. Det var fruktansvärt skönt att komma iväg och få mina tankar på annat. Vi delade många skratt, åt god mat, turistade, shoppade upp alla mina pengar och hade en sjukt rolig utekväll på stan. Vi såg Big Ben, åkte London Eye, såg Tower Bridge, shoppade på Westfield, gick på Oxford street, såg vaxdockor på Madame Tussauds, gick runt på Harrods och åkte skridskor i hjärtat av London. Vi har blivit experter på att hitta i denna stad men fick lite problem att ta oss till flygplatsen pga att tågen slutade gå.. så taxi blev det och det ruinerade mig.

 

Jag kom hem till Sverige och lagom till stormen "Helga" så när jag kom till stallet så gick elen till och från samt taket på ridhuset höll nästan på att blåsa bort så jag kunde inte rida min fina Sparkling. Han joggades igår och idag små hoppade vi lite och oj vad roligt han tyckte det var. Det blev några rejäla luftsprång och bocksprång som påminde mig om Braven. Det fick mig att få lyckorus samtidigt som jag höll på att bryta ihop. Är så tacksam för min älskade Sparkling som kan få mig att minnas Braven, för att han är världens gulligaste och för att jag kan kalla honom min.