tankar kring stämning på hästtävlingar
Jag tävlar inte själv, men då jag har varit och tittat på tävlingar har jag fått intrycket av att många föräldrar pressar sina barn. Om det går dåligt för en ponnyryttare är det ofta mamman (eller pappan) som blir mer sur än barnet själv. Det vore intressant att prova och se hur stämningen skulle vara på en tävling där inga föräldrar är välkomna inom området, tycker jag! ;)
Jag håller med, alldeles för dålig stämning allt för ofta, folk som tittar snett på dem det går bra för och tvärt om, om det går bättre för någon annan kan man höra kommentarer som "jag rider bättre, hon har bara köpt en dyrare ponny/häst som någon annan gjort jobbet på". Jag tycker det är tråkigt att det är den stämningen, istället för att jämföra sig med andra kan ma. Väl fokusera på sitt egna resultat, och tänka "hon kanske hade ne bra/dålig dag därför gick det sämre/bättre för mig än för henne". Jag va så less på stämningen att jag bestämde mig för att säga någonting snällt till minst en person på varje tävling jag var på, spelar ingen roll om jag deltog själv eller om jag va med som stöd eller bara tittade. Jag skulle säga minst en possetiv sak till någon ryttare jag INTE kände alls, jag har hållit det rätt bra och tycker att alla skall tänka så. Dock kan jag säga att stämningen på storhästtävlingar tyvärr är ännu sämre. Inte så mycket skitsnack och så men det är så seriöst och inte alls samma ponny-anda där många har kompisar i startfältet, där är det betydligt stelare och jag har även uppfattat att en del vuxna tittar ner lite på oss yngre ryttare lite "jag är 48 år och har ridit säkert 30 år längre än henne, vad tror hon att hon har här att göra. Jag är mycket duktigare än henne". Det är tråkigt med den där stämningen och det tror jag är för att det är så jävla svårt att mäta vem som är duktigare än den andra, man kan se vilket ekipage som är bäst men inte vilken ryttare som är duktigast, eftersom alla har lite olika ridsätt som fungerar olika bra på olika hästar. Därför tror jag att set är mer "bevisa att jag är duktig-stämning" än i t.ex. Simning eller sprint, där ser man rätt tydligt vem som simmar/springer snabbast. Det fungerar ju inte på samma sätt i ridningen.
Nu blev det visst en lång kommentar, hehe
Jag håller med dig helt! 2013 gjorde jag och Zita våra första starter på Fjord-SM, vi kom dit utan att känna någon men blev snabbt en del i gemenskapen och det var en fantastisk känsla. Jag kan verkligen sakna det på vanliga tävlingar. Superfin blogg btw! :)
Mvh Emma (den filuren som helt missat invigningsoutfiten på bilden, haha)