Victorias.blogg.se

Roxelina har varit min i nästan exakt sju år, och idag är hon inte längre min. Allt började sommaren 2007, då jag provred en vacker fjording och blev förälskad. På den tiden förstod jag inte vad fördomar var och det är jag tacksam över. Jag brydde mig inte att folk sa att man inte skulle ha en fjording för de var tungridna och begränsade. Jag älskade Roxi från ögonblicket jag såg henne och ingen kunde stoppa mig från att få vad jag ville. Min underbara pappa köpte henne till mig den 7augusti 2007, som en tidig födelsedags present.

Jag upptäckte snart att det var en enormt envis häst jag köpt och fick lite problem med hanteringen då jag var väldigt grön när det gällde hästar och pappa var ovan vid hästar, men han hjälpte mig och andra i stallet. Jag var ett hopp-freak när jag var mindre och det enda jag ville göra var att hoppa. Roxi tyckte att små höjder var okej men när det blev högre började hon stanna, jag flög av på många tävlingar. Vi tävlade några dressyrtävlingar också men det gick så fruktansvärt dåligt att jag grät efter varje tävling. När insåg att Roxi inte kunde göra det jag ville så ville jag ha en ny häst. Vi letade och hittade några men de gick inte igenom besiktningen, men jag hade aldrig hjärta att sälja Roxi. Jag gav efter min hopp-dröm och började tävla dressyr igen. Vi hittade en tränare vid namn Ulrika Jonsson och hon hjälpte oss. Sommaren 2009 tävlade jag och Stina vårt första Fjord-SM, det gick rätt bra och vi slutade på 11plats om jag minns rätt. Därefter gick det bara uppåt. Vi blev placerade på nästan varje tävling och vann en hel del, både dressyr & hoppning. Minns än idag att vi vann en LB:1 2010 på Haningebygden på 71%. Samma år red vi LA:1 för första gången på över 65% och blev två (Stockholms fältrittklubb). Fjord-SM 2010 blev vi tvåa och femma i förklasserna och slutade som 8:a och näst bästa junior. 2011 var en höjdpunkt för mig och Roxi, vi tog många placeringar det året och blev 4:a på Fjord-SM och bästa junior.  Vi deltog även i Nordiska Mästerskapen för Fjordhäst i Oslo. Där slutade vi på en fjortonde plats och 2:a i stilhoppningen.

2012 koncentrerade jag mig mest på att kvala Braven till SM så Roxi kom lite i andra hand, men under året kom hon och jag 9:a (tror jag) och blev näst bästa junior. Vi lyckades kvala till Nationellt med god marginal, vi red en LA:P1 på över 65%. År 2013 blev Roxi en av de första fjordingarna att rida på Nationell nivå i dressyr. Kommer ihåg hur domaren stack ut huvudet och tog foto på oss. Fjord-SM det året kom vi 8:a och blev bästa junior!

2014 har jag och Roxi bara startat tre tävlingar, därav en nationell. Vi har egentligen bara njutit av varandras sällskap på hemmaplan och haft otroligt roligt. Fjord-SM 2014 var vår sista tävling tillsammans och det gick bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.  Vi kom 4:a i en öppen klass, 4:a i SM klassen och blev BÄSTA JUNIOR. Vi kom totalt 4:a i lilla cupen också. Vi slog vårt personbästa i LA:1 med 3%, vi fick 68,158%. 7rosetter kom hem. 

Under vår tid tillsammans har vi blivit ett team, som kan varandra utan och innan. Jag tycker det är roligt att rida Roxi varje dag och bara njuter varje gång jag sitter på hennes rygg. Min flicka är världens snällaste häst och hennes personlighet är underbar. Älskar hur hon alltid tigger hur mycket man än säger åt henne att sluta, älskar hur hon alltid vill slicka på mig så fort jag rör hennes mule och jag älskar att hon alltid gnäggar när jag kommer. Tillsammans har vi trotsat alla fördomar mot fjordingar och bevisat motsattsen till alla som inte trodde på oss. Hoppas ni läste artikeln om oss just det i Häst&Ryttare hösten 2013.

(klicka på bilderna för större)

Tack för att du gjorde de här åren till de bästa i mitt liv. Du är mitt allt och kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta som ingen kan ersätta. Tack för allt du lärt mig, tack för att du alltid funnits där för mig, tack för att du varit min allra bästa vän. Tillsammans har vi krossat alla fördomar. Jag älskar dig Roxelina. Det har varit en ära att äga dig. Jag kommer aldrig glömma dig.