Victorias.blogg.se

 

 

Det du säger är alldeles riktigt, jag hade stora problem med att rida ut på Braven i ett halvår. Alla mina uteritter under första tiden med Braven slutade alltid med kaos, han stegrade, sparkade, bockade, gjorde luftsprång meterhögt rakt upp i luften och vägrade att gå framåt. Jag kunde sitta i 40-45min och bråka med honom, han var ganska svårhanterlig när man skulle gå promenader också. Anledningarna till detta var nog att han ville "ta över" och troligtvis för att han var ung och dum. Jag var rädd varje gång jag skulle rida ut på honom för att jag visste att samma sak skulle hända, jag skämdes nog en del för att jag inte hade kontroll över honom. 

 

Hur fick jag bort det här då? Ibörjan fick min pappa leda runt mig eller så fick jag ha draghjälp av någon annan häst. Men när jag var ensam och skulle rida ut så hade jag ju inget annat val än att ta tjuren i hornen och då lät jag honom aldrig vinna, jag skulle alltid ha sista ordet. När han väl gjorde rätt fick han massor av beröm. Så där höll vi på under 6månaders tid, men till slut fick han faktiskt respekt för mig. Kommer ihåg hur glad jag var när jag red ut barbacka för första gången och kunde skritta på långa tyglar hela vägen, det var en sådan underbar känsla.

 

Idag skulle de där olaterna aldrig komma på fråga. Han är alltid kontrollerbar och lydig. Visst han kan bli lite galen och göra glädjesprång när jag taggar upp honom eller när vi hoppar terränghinder men jag har alltid kontroll. Nu är han också äldre (snart 10år!) och han litar på mig och har respekt för mig. Jag är lite av en "controlfreak" och är logisk och konsekvent i hanteringen, det tror jag behövs för för att uppnå det jag gjorde med Braven. :)