Victorias.blogg.se

 

 

Jag kommer skaffa en stor häst när jag har sålt båda mina hästar, annars har vi inte råd. Så det är ju ett dilemma.. jag vill inte sälja varken Braven eller Roxi men ska jag fortsätta utvecklas och köpa en stor häst så måste jag sälja mina underbara ponnysar först. 

 

Förhoppningsvis får jag rida och tävla Fosse lite redan nästa år (skulle gjort det nu i höstas men jag blev ju väldigt sjuk).

 

 

 

 

Jag har främst mina egna tränare som förebilder, annars skulle jag inte träna för dem. De har så mycket kunskap och erfarenhet, de är allt man som dressyrryttare strävar efter. Det brukar bli så att när jag lär känna en person som jag tycker är inspirerande så får jag den som förebild.

 

 

 

Tro det eller ej, så var det faktiskt Elina som övertala mig att börja rida. Hon hade börjat rida på ridskola och tyckte det var roligt, men jag tyckte det var typ "töntigt". Men till slut gav jag ridning ett försök och blev helt fast. Tack Elina!

 

 

 

Dressyren handlar mycket om känsla, harmoni och samspel. Dressyr är när hästen bär sig rätt, när hästens energi strömmar genom kroppen och den får en sådan "power", när hästen är uppmärksam och lydig för ryttarens hjälper och är villig att göra exakt allt man ber den om. Låter inte det som en helt otrolig känsla? Att känna sig som ett med hästen? Jag har aldrig fått det där fulländade sampelet mellan mig och mina hästar, bara fått en glimt av den som fått mig att vilja sträva efter mer. Däför rider jag dressyr. (texten kopierad från en text jag skrev för ett tag sedan)