pain in the ass
Under en längre tid har bloggen inte hunnits med i mitt liv. Jag är ledsen för det men det är så det är. Jag jobbar 6-7dagar i veckan. Åker hemifrån vid kl. 6-7 på morgonen och kommer hem runt 21-22 på kvällen. Allt krestar kring häst häst häst häst häst. Det finns ingen tid över eller ork för att skriva här vare sig jag vill det eller inte. Jag kämpar och sliter för att jag ska kunna ha mina tre hästar. Jag saknar att kunna skriva av mig och dela med mig av mitt liv med er och jag är imponerad av er trogna läsare som faktiskt finns kvar här.
Häromdagen åkte jag med Sparkling till magnet röntgen och nu väntar jag på resultatet. Jag är spänd på att få veta vad som är felet men samtidigt är jag lättad att inte veta någonting. Jag vet att de kommer hitta något men frågan är vad. Han är ett riktigt "pain in the ass" för tillfället så jag hoppas jag får börja sätta igång honom ganska snart för han är vidrig att gå med. Har jag nämt att han endast får gå på hårt underlag = gå utomhus med Sparkling i alla väder... INGET att rekommendera. Han har en bokstavskombination av något slag men som tur är har jag hört att det är de hästarna som blir bäst.
Med min vanliga gamla tur (haha ni förstår att jag är ironisk va?) har min hästbil pajat helt och den skulle vara sprillans ny men det har varit strul sedan vi köpte den. Batteriet är det inget fel på då vi har försökt att starta den med fyra olika bilar med startkablar samt försökt ladda med batteriladdare. Den blev bortbärgad igår och jag skulle ha tävlat första tävlingen någonsin med Spättan på söndag men det blir inte av. Hon har aldrig tävlat förut och jag vill ge henne så bra förutsättningar som möjligt, därför valde jag att stryka mig och inte låna en annan hästbil/transport för jag vill ge henne så bra och trygga förutsättningar som möjligt. Det känns inte schysst att tävla bara för att jag så gärna vill, det är bättre att vänta och göra det på ett bra sätt. Man måste vara klok och osjälvisk. Den första tävlingen med Spitfire blir förhoppningsvis den 14maj och då startar vi en LB:3.
Häromdagen åkte jag med Sparkling till magnet röntgen och nu väntar jag på resultatet. Jag är spänd på att få veta vad som är felet men samtidigt är jag lättad att inte veta någonting. Jag vet att de kommer hitta något men frågan är vad. Han är ett riktigt "pain in the ass" för tillfället så jag hoppas jag får börja sätta igång honom ganska snart för han är vidrig att gå med. Har jag nämt att han endast får gå på hårt underlag = gå utomhus med Sparkling i alla väder... INGET att rekommendera. Han har en bokstavskombination av något slag men som tur är har jag hört att det är de hästarna som blir bäst.
Med min vanliga gamla tur (haha ni förstår att jag är ironisk va?) har min hästbil pajat helt och den skulle vara sprillans ny men det har varit strul sedan vi köpte den. Batteriet är det inget fel på då vi har försökt att starta den med fyra olika bilar med startkablar samt försökt ladda med batteriladdare. Den blev bortbärgad igår och jag skulle ha tävlat första tävlingen någonsin med Spättan på söndag men det blir inte av. Hon har aldrig tävlat förut och jag vill ge henne så bra förutsättningar som möjligt, därför valde jag att stryka mig och inte låna en annan hästbil/transport för jag vill ge henne så bra och trygga förutsättningar som möjligt. Det känns inte schysst att tävla bara för att jag så gärna vill, det är bättre att vänta och göra det på ett bra sätt. Man måste vara klok och osjälvisk. Den första tävlingen med Spitfire blir förhoppningsvis den 14maj och då startar vi en LB:3.
Kommentarer
Trackback
