Victorias.blogg.se

Började dagen med frukost på hotellet. Sedan åkte vi iväg till tävlingsplatsen och jag gick en promenad med Braven. Vid kl 10 var det veterinärbesiktning, han gick igenom såklart och därefter gick jag en promis till. 

 

Under några timmar hade jag timmar att döda så jag umgicks med kompisar och kollade på fina ekipage som red på tävlingsbanorna. Precis innan kl 15 satt jag upp på min egna lilla ponny och red ut en sväng innan jag själv gick in på tävingsbanan. Ibörjan var han väldigt stel i hela kroppen, vilket var lite jobbigt att ta sig igenom. Det är inte så konstigt eftersom han vilade igår och åkte enda ner till Skåne från Ekerö. När han var varm i kroppen och jag fått honom lösgjord och mjuk, så blev han fin. 

 

Vid kl 19 var det invigning för SM 2014. Alla ryttare gick in tillsammans och det blev lite underhållning, sång och fakta om anläggningen. Den var fin men roligast var att träffa några nya vänner. 

 

Jag ska lägga mig tidigt ikväll så jag får mycket sömn, det är en viktig dag imorn. Första kvalet och jag startar 10.51. Håll tummar och tår för mig och Braven! Följ oss också via Equipe.

 

Känner mig så taggad och förberedd inför årets SM. Braven har nått sin formtopp och både han och jag har fått mycket erfarenhet under de senaste åren. Bara under de senaste tävlingarna har jag känt att någonting har hänt, nervositeten är borta, fullt fokus på vår uppgift och samspelet är mycket bra. Han är lite morgnare och jag är bättre mentalt, så vi matchar varandra perfekt. 

 

Målet inför SM är att komma till A-final, det ska jag iaf satsa på. Det är det jag tränat för och det vill jag uppnå. Det är många duktiga ekipage iår så lyckas jag inte uppnå det kommer jag självklart bli besviken men jag tänker inte ge upp för det. Får i så fall bli placerad i B-finalen. Jag känner mig självsäker inför den här tävlingen och jag hoppas det smittas av på Braven under de här dagarna. Ska lyssna noga på mina egna råd som jag skrev för några inlägg sedan. Vi ska göra vårt bästa och se hur långt det räcker. Ska sträva efter att hitta "flow" och bra känsla i alla våra ritter. Vi kan det här nu. 

 

Den här dagen har gått ruskigt snabbt. Den började lite segt med sovmorgon, chill vid datorn, plugg av trafikregler och lunch gjord av min faster. Vid 15.50 var det övningskörning på trafikskolan, som gick relativt bra. Därefter åkte jag och pappa direkt till stallet. Pappa var där vid lunch också när Braven fick nya skor.

 

Tränade med Braven för Ulrika idag och det gick så jäkla bra! Hur fin som helst var han trots att det var ganska blött på banan, han brukar nämligen vara lite grinig med sånt. Ridpasset varade inte så länge då vi inte ville köra ett ansträngade pass. Efter träningen så blev det bad för Braven, som schamponerades med lukten av vanlij & honung. Lite pälsglans i svansen och hovolja på hovarna fick han också. Sedan blev det puts av alla grejer.

 

När jag och pappa kom hem så tvättade vi bilen och transporten på utsidan och insidan. Så nu är allt skinande rent inför tävlingen! Jag har packat alla Bravens grejer och nu återstår bara mina egna. 

 

Så här nära SM är det väll passande att man pratar om självförtroende. När jag gick mina lektioner i Mental träning i skolan så pratade vi mycket om just det. Jag tror att detta spelar stor roll i ridningen och tävlandet på häst.

 

Självförtroende - handlar om att kunna prestera (mål och handlingar). Jag tror att nyckeln till att ha bra självförtroende är att ha mål att sträva efter som du vet inte är helt omöjligt att uppnå, genom att uppnå dessa mål bygger du upp självförtroendet. 

 

För att nå toppresultat i ridning så krävs det att ryttare och häst fysiskt och psykiskt förberedda inför den uppgift de ställs inför. Vi ryttare måste träna vår mentala styrka för att kunna fokusera och leverera i pressade situationer. Den mentala delen är precis lika viktig som den tekniska träningen på hemmaplan. En ryttares stabila stabilitet är viktigt i ett framgångsrikt koncept. För att bli mentalt avslappnad på tävling krävs det självförtroende, som byggs upp på hemmaplan. På träning måste du känna "yes, det här kan vi!". Om en klass blir för svår för häst och ryttare så blir ryttaren spänd = hästen blir spänd (låg tilltro på sin egen förmåga och de upplevda kraven är höga). 

 

På tävling vill man hitta något som kallas för "flow". Flowupplevelsen är beroende av att ryttare uppfattar sin egen skicklighet som relativt hög (högt självförtroende). Man blir så uppslukad av det man gör att man glömmer bort världen runt omkring sig och ens handlingar blir spontana. Det handlar mycket om att leva i nutet och inte låta omgivningarna störa dig. Samtidigt måste du se allt som en utmaning så att du inte "feg rider".

 

För att nå framgång måste ryttaren acceptera sina brister och analysera dem. Det är lätt att skylla på hästen eller yttre omgivningar. Vet själv att jag har skyllt på Braven för att han varit rädd för något men det är troligtvis min brist på fokus, ibland kanske han faktiskt blivit rädd men det borde inte få förstöra mitt fokus. Sådant måste försvinna från mig och många ryttare. 

 

• Fokusera och få "Flow"
• Ha gott självförtroende och vet att du klarar av uppgiften du ställs inför
• Se allt som en utmaning
• Ha en plan för hur du ska rida och rid den avslappnat
• Kom ihåg att andas ordentligt

Senaste dagarna ha jag spenderat hemma, i stallet och på kör skolan. Orkar seriöst aldrig gå ut på dagarna längre, det är för varmt och jag står inte ut med värmen. Min överkänslighet mot värme blir inte heller bättre för att det är kok hett ute. Jag ligger hellre inne på sängen där det är svalt och kollar på film, eventuellt vara med kompisar. Var och kolla på bio med syrran igår, v i såg How to train your dragon 2 och den var sååå bra. Lätt en av de bästa animerade filmerna som gjorts. Har hunnit tagit tre kör lektioner och det går bättre och bättre. Snart kanske jag får mitt efterlängtade körkort?

 

All träning inför SM med Braven går enligt planerna. Bara för att variera vår intensiva träning så tog jag en hopp lektion som gick galant, Braven blev hur lycklig som helst. Igår red jag på banan och JÄKLAR vilken fin häst jag hade. Idag skritta jag ut och imorgon blir det träning för Ulrika. Min planering såhär inför årets viktigaste tävling är:

 

Söndag: Träning för Ulrika

Måndag: Skritta ut

Tisdag: Träning för Ulrika

Onsdag: Avfärd till SM på Åsbo Ryttarförening

Torsdag: Jogging med lösgörande arbete (Invigning och besiktning sker samma dag)

Fredag: Tävling kval 1, preliminär startid kl. 10.51

Lördag: Tävling kval 2, preliminär starttid kl. 11.47

Söndag: Tävling, A- eller B-final

 

På träningarna är det fokus på att hålla honom mjuk och ha tryck. Inga hårda pass för risk för träningsvärk eller miss kommunikation. Ska hålla honom glad och nöjd. På SM iår så ska jag satsa, inte "feg rida" som jag brukar göra ibland. Måste våga att chansa. Braven är i sitt livs form och jag hoppas vi har oddsen på vår sida. Nu är det allt eller inget.

 

Lång tid har gått sedan jag skrev senast, det kan mest bero på att Roxi lämnade mig för en vecka sen och det har tagit mig tid att smälta allt. När min kompis träffa mig beskrev hon mig som "känslomässigt rubbad" och "deprimerad". Det skulle vara konstigt om jag inte skulle vara det, det är jobbigt att sälja sin bästa vän. Tror att många av er kan relatera. 

 

Nu är jag redo att återgå till bloggen och börja skriva igen. Först borde jag nog berätta för er var Roxelina är just nu. Hon blev såld till Carro & Helle och deras två barn i Västerås. De kändes rätt från början och jag visste att de skulle älska Roxi och ta hand om henne lika väl som jag gjort. När dagen kom och hon skulle åka så grät jag floder tills jag blev för utmattad för att fortsätta. När vi var framme och lämnade henne så kändes allt super, fin box, bra hage och personer som älskar henne. Innan jag skulle åka fick jag en bra stund ensam med henne och det är jag enormt tacksam för. Det jag gjorde kanske var lite larvigt men jag tala om för henne att hon skulle få det bra, att jag aldrig skulle glömma henne och att jag inte övergav henne. För jag har lovat mig själv och henne att när hon är gammal nog ska hon bli pensionerad hemma hos mig. Hon har som sagt en speciell plats i mitt hjärta och jag kommer därför aldrig riktigt släppa taget. 

 

Jag önskar hela familjen Östman ett lycka till med Roxelina. Hon lärde mig allt och nu ska hon få lära två små flickor till. Jag skulle aldrig vara där jag är idag utan Roxi. Hoppas ni får många roliga och lyckliga år med världens finaste häst. ♥

 

 

Roxelina har varit min i nästan exakt sju år, och idag är hon inte längre min. Allt började sommaren 2007, då jag provred en vacker fjording och blev förälskad. På den tiden förstod jag inte vad fördomar var och det är jag tacksam över. Jag brydde mig inte att folk sa att man inte skulle ha en fjording för de var tungridna och begränsade. Jag älskade Roxi från ögonblicket jag såg henne och ingen kunde stoppa mig från att få vad jag ville. Min underbara pappa köpte henne till mig den 7augusti 2007, som en tidig födelsedags present.

 

Jag upptäckte snart att det var en enormt envis häst jag köpt och fick lite problem med hanteringen då jag var väldigt grön när det gällde hästar och pappa var ovan vid hästar, men han hjälpte mig och andra i stallet. Jag var ett hopp-freak när jag var mindre och det enda jag ville göra var att hoppa. Roxi tyckte att små höjder var okej men när det blev högre började hon stanna, jag flög av på många tävlingar. Vi tävlade några dressyrtävlingar också men det gick så fruktansvärt dåligt att jag grät efter varje tävling. När insåg att Roxi inte kunde göra det jag ville så ville jag ha en ny häst. Vi letade och hittade några men de gick inte igenom besiktningen, men jag hade aldrig hjärta att sälja Roxi. Jag gav efter min hopp-dröm och började tävla dressyr igen. Vi hittade en tränare vid namn Ulrika Jonsson och hon hjälpte oss. Sommaren 2009 tävlade jag och Stina vårt första Fjord-SM, det gick rätt bra och vi slutade på 11plats om jag minns rätt. Därefter gick det bara uppåt. Vi blev placerade på nästan varje tävling och vann en hel del, både dressyr & hoppning. Minns än idag att vi vann en LB:1 2010 på Haningebygden på 71%. Samma år red vi LA:1 för första gången på över 65% och blev två (Stockholms fältrittklubb). Fjord-SM 2010 blev vi tvåa och femma i förklasserna och slutade som 8:a och näst bästa junior. 2011 var en höjdpunkt för mig och Roxi, vi tog många placeringar det året och blev 4:a på Fjord-SM och bästa junior.  Vi deltog även i Nordiska Mästerskapen för Fjordhäst i Oslo. Där slutade vi på en fjortonde plats och 2:a i stilhoppningen.

 

2012 koncentrerade jag mig mest på att kvala Braven till SM så Roxi kom lite i andra hand, men under året kom hon och jag 9:a (tror jag) och blev näst bästa junior. Vi lyckades kvala till Nationellt med god marginal, vi red en LA:P1 på över 65%. År 2013 blev Roxi en av de första fjordingarna att rida på Nationell nivå i dressyr. Kommer ihåg hur domaren stack ut huvudet och tog foto på oss. Fjord-SM det året kom vi 8:a och blev bästa junior!

 

2014 har jag och Roxi bara startat tre tävlingar, därav en nationell. Vi har egentligen bara njutit av varandras sällskap på hemmaplan och haft otroligt roligt. Fjord-SM 2014 var vår sista tävling tillsammans och det gick bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.  Vi kom 4:a i en öppen klass, 4:a i SM klassen och blev BÄSTA JUNIOR. Vi kom totalt 4:a i lilla cupen också. Vi slog vårt personbästa i LA:1 med 3%, vi fick 68,158%. 7rosetter kom hem. 

 

Under vår tid tillsammans har vi blivit ett team, som kan varandra utan och innan. Jag tycker det är roligt att rida Roxi varje dag och bara njuter varje gång jag sitter på hennes rygg. Min flicka är världens snällaste häst och hennes personlighet är underbar. Älskar hur hon alltid tigger hur mycket man än säger åt henne att sluta, älskar hur hon alltid vill slicka på mig så fort jag rör hennes mule och jag älskar att hon alltid gnäggar när jag kommer. Tillsammans har vi trotsat alla fördomar mot fjordingar och bevisat motsattsen till alla som inte trodde på oss. Hoppas ni läste artikeln om oss just det i Häst&Ryttare hösten 2013.

 

(klicka på bilderna för större)

 

 

Tack för att du gjorde de här åren till de bästa i mitt liv. Du är mitt allt och kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta som ingen kan ersätta. Tack för allt du lärt mig, tack för att du alltid funnits där för mig, tack för att du varit min allra bästa vän. Tillsammans har vi krossat alla fördomar. Jag älskar dig Roxelina. Det har varit en ära att äga dig. Jag kommer aldrig glömma dig.